Historia som samhällsterapi och traumabearbetning

Kursen belyser i vad mån historia kan fungera som ett instrument för bearbetning av kollektiva trauman och i förlängningen utgöra en form av samhällsterapi. När hävdvunna livsmönster upplöses inträder lätt förvirring, frustration och krisupplevelser. Dylika erfarenheter löper alltid risken att förnekas, trängas undan eller på andra sätt hanteras högst destruktivt. Oförlösta kriser kan på så vis föras vidare i generationer där historien tenderar att upprepas med nya utbrott av hat, våld eller identitetsupplösning. Av denna anledning har frågan om historievetenskapens praktiska användning, så kallad tillämpad historia, fått stort genomslag inom forskning och offentlig debatt. Här figurerar också frågan om historieämnets moraliska implikationer samt om etiska ställningstaganden kring rätt och fel, samt skuld och ansvar är förenliga med det vetenskapliga idealet om opartisk kunskapsinhämtning. Kursen rör sig i ett tvärvetenskapligt gränsland mellan historia, kulturstudier, idéhistoria, religion, sociologi, statsvetenskap, etnologi och antropologi. En rad olika exempel ges på hur man hanterat - eller underlåtit att hantera - problematiska historiska tolkningskonflikter, såsom Sydafrika efter apartheid, Spanien efter Franco, det postkommunistiska Östeuropa eller erfarenheter av latinamerikanska militärdiktaturer. Även frågor som social marginalisering, populistiska strömningar och förändrade könsroller tas upp, bland annat genom utforskande av gemensamma berättelser, minnesproduktion och ideologi.