Att styra, leda och samverka i kris och krig

Forskning om juridiska aspekter under kris och krig bidrar med kunskap om system och lagstiftningar som påverkar och styr statens funktion under kris och krig. Kunskapsområdet har därmed också en logisk koppling till frågor rörande t.ex. statens styrning under kris och krig, myndigheters ansvar och uppgifter, relationen mellan lokal, regional, nationell och internationell nivå samt relationen mellan privata och offentliga aktörer i kris och krig samt frågor om skydd för civilbefolkningen under kris och konflikt. Kunskapsområdet innefattar såväl nationell rätt rörande relationen mellan militärt och civilt inom totalförsvaret, säkerhetsskydd, skyddslagen och andra operativa frågor för militära och civila myndigheter. Det inkluderar även relevanta internationellrättsliga aspekter, och komparativa perspektiv på samarbete mellan stater och internationella organisationer som Nato och EU. Inom kunskapsområdet bedrivs forskning och utbildning i bl. a. offentlig rätt (särskilt i konstitutionell rätt och förvaltningsrätt), allmän folkrätt, krigets lagar, mänskliga rättigheter och EU-rätt.

Forskning om krishantering handlar om hur olika aktörer förhåller sig till och hanterar olika typer av kriser, så som pandemier (covid-19), terrorattentat, klimatkriser och naturkatastrofer, liksom de värdekonflikter som kriserna kan ge upphov till. Forskarna är intresserade av samhällskriser som politiska, sociala och byråkratiska fenomen. Vilken krishanteringsförmåga har Europeiska unionen, nationella förvaltningar och internationella organisationer? Hur agerar ”nya” krishanteringsaktörer under kris? Hur kommunicerar krishanteringsaktörerna med allmänheten under en kris? Hur kan vi lära oss av en kris för att stå bättre rustade inför framtida kriser? Vilka människor och djur synliggörs i kriser, och vilka förblir osynliga? Forskningen om krishantering är tvärvetenskaplig och använder teorier om såväl antagonistiska som icke-antagonistiska hot. Krig innebär i praktiken också en form av kris.

Forskning kring offentlig förvaltning och styrning intresserar sig för hur styrning praktiseras i omvälvande tider som karakteriseras av kriser, katastrofer och säkerhetsproblem. Hur hanterar regeringar kort- och långsiktiga utmaningar för att bli mer robusta, genom exempelvis lärande och policyförändring? Hur bygger samhällen motståndskraft mot störningar? Hur samarbetar olika myndigheter horisontellt och vertikalt för att uppnå gemensamma mål i flernivåstyrningssystem? Vilken roll spelar genus- och andra maktordningar för verksamheten? Forskare närmar sig dessa frågor genom att ta hänsyn till samspelet mellan stabila systemegenskaper (institutioner), dynamiska händelser och processer (kriser) och policyaktörer (agens).

Forskning om samverkan i kris och krig fokuserar på frågor om förutsättningar för samverkan. Här beforskas hur samverkan inom civil beredskap möjliggörs respektive begränsas av den bredare samhällsutvecklingen. Ett annat tema är nytta och kostnader. I vilken utsträckning bidrar ökad samverkan till stärkt beredskap respektive samordningsproblem mellan organisationer? Forskare söker också kunskap om hur ändamålsenlig samverkan är. Forskning från andra områden visar hur viktigt det är att samverkan anpassas till de problem det förväntas lösa. Detta sker genom kartläggning av vilka problem aktörer ställs inför, om dessa problem beaktas i samverkan, och om de löses effektivt. Samverkan påverkas även av internationalisering och systemreformer. Medlemskapet i EU och NATO medför förväntningar och krav på svensk förmåga, som också påverkas av det nordiska samarbetet. Dessa yttre förutsättningar påverkar potentiellt samverkan på olika nivåer.

Forskning om civilsamhället under kris och krig studerar hur människor organiserar sig, vilka insatser de gör på sin fritid samt i vilken utsträckning de litar på varandra. Dessa studier gör det möjligt dels att följa människors engagemang över tid, dels att göra internationella jämförelser kring befolkningens tillit, organisering och engagemang. En del av detta studium handlar om hur det civila samhällets organisationer leds och organiseras i vardagen, och en annan del om hur sådana organisationer samverkar med framför allt offentliga aktörer. Kunskapen om hur det civila samhällets organisationer, alltifrån de stora nationella organisationerna till de lokala föreningarna (som har särskilt stor betydelse på landsbygden) organiseras och leds i vardagen är av stort intresse när det gäller att värdera möjliga resurser i kris och krig.

Att leda vid samhällsinsatser i samband med kris, krig, väpnad konflikt eller extraordinära händelser ställer höga krav på ett fungerande ledarskap och ledningssystem. Forskning om ledarskap och ledning hämtar och utvecklar kunskap från beteendevetenskap, samhällsvetenskap och designvetenskap. Här studeras frågorna utifrån flera akademiska perspektiv så som pedagogik, psykologi, sociologi och statsvetenskap. Forskningen bedrivs ofta nära uppdragsgivarna för att leverera användbar kunskap till chefer och medarbetare i säkerhetssektorn. Forskningen spänner från individ över grupp och organisation till samhälle, där villkoren för att leda på olika hierarkiska nivåer före, under och efter insatser studeras, liksom funktioner och tekniska stöd för att leda samt hur de samverkar i system. Dessutom omfattar forskningen ledarutveckling, personalförsörjning, rekrytering- och urvalsfrågor, test- och metodutveckling, stress, risk- och krishantering, organisering samt totalförsvar.

Kunskapsområdet inkluderar också forskning om katastrofer, resiliens och antropocen. Antropocen beskriver en ny geologisk epok som utmärker sig genom människans transformativa påverkan på vår planet. Detta tvärvetenskapliga forskningsområde undersöker konsekvenserna av samspelet mellan människa och natur för livet på planeten. Forskningsfälten handlar exempelvis om sociala sårbarheter, katastrofriskreducering, sambandet mellan extrema naturhändelser och konflikter, resiliens (eller motståndskraft), men även säkerhet, geopolitik samt frågor om rättvisa och styrning.